19 jan. 2015

Några grejer jag tänkt på

Vi var på resemässan på veckoslutet, sonen, lillisen och jag. Dock var jag inte superimponerad av utbudet, och kom hem enbart med lite choklad, en tygkasse som Scandic-hotellkedjan trugade på mig och ett gäng broschyrer om Gotland (vill dit!vill dit! vill dit!).

Så jag tycker vi går vidare till annat. En pot pourri av stuff jag grunnat på lite den senaste tiden:

- hundhatare. På Lauttasaariliikes fb-sida läser jag med jämna mellanrum varningar om hur nån hittat suspekta köttbullar i parkerna, såna som med stor sannolikhet är preparerade med giftiga ämnen, och som lagts dit i syfte om att hundar ska glufsa i sig dem och bli riktigt sjuka. Vad fan är det med folk riktigt? Okej, jag älskar inte att kliva i hundbajs, och kan således bli förbannad på vissa hundägare som struntar i att plocka upp efter sina hundar. Jag kan också nångång känna mig ganska osäker då jag joggar förbi en stor hund, men likväl får jag bara inte in i mitt huvud hur nån kan vara en kombo av så grymt elak, imbecill och beräknande att man tar sig för att randomly förgifta nåns husdjur sådär.

-wild fur, dvs etiska pälsar. Hur bra idé är inte det? Jag skulle nämligen inte komma på tanken att nånsin köpa en päls som är "framställd" på traditionellt vis - men däremot är ju detta helt super, att ta tillvara pälsen från djur som skjutits i tex viltvårdssyfte. Djuret har levt ett fritt, naturenligt liv och dött en plötslig, relativt smärtfri död. Är det dessutom ett djur där köttet kan användas är det ju ännu bättre - känns respektfullare och tacksammare att inte låta nånting gå förgäves.

-träpinnar att blanda kaffet med. Dålig idé, tycker jag. Jag är inte kräsen med mitt kaffe, men jag bara kan inte tåla den där träsmaken som de avger. Det räcker ju med att bara doppa pinnen i kaffet och hela muggen är förstörd, allt smakar bara sågspån efter det. Jag brukar faktiskt vara lite semibesvärlig och be om en riktig sked att bland med.

Så sånt, en grå måndag som denna. Hur är det med er då, vad går ni och funderar på?

3 kommentarer:

Hanna sa...

Alltså jag är sannerligen inte någon hundmänniska, men jag kan verkligen inte heller förstå att man vill förgifta hundar med mat! Vilka vidriga människor det finns ibland oss.

Helena S sa...

Och små barn som plötsligt kan få för dig att stoppa den där korvbiten i munnen när mamma tittar bort. Annars funderar jag mycket på vilket land som vore det ultimata att bo i. Utgångspunkten är ju inte den bästa när man redan bor i (lets face it) ett av världens lättaste länder att bo i. Vill ju bo här men att det ska vara sommar hela tiden.

Karolina sa...

Hah! Jag bor på Drumsö och tycker visserligen inte om hundar men giftköttbullar går jag ändå inte och kastar runt omkring. Människor e lite konstiga....