27 dec. 2015

December re-cap

November var en riktigt seg och mörk jäkel. Nästan så man ville lägga sig ner och förvandlas till en igelkott eller en björn för att få vakna upp först när solen och livet kommit tillbaka. Men så kom ändå december, och plötsligt tryckte nån på snabbspolningsknappen.


Självständigheten skålade vi för på finmiddag hos vänner - maken slog på stort och dammade till och med av sin smoking. Jag nöjde mig med klackar och några lockar i håret.


Så blev det lussekatter och högtidlig sång för familjen på landet. Jag bakar bullar jämnt en gång om året, och det är oftast till Lucia, eftersom de tycks vara övermäktiga för de flesta bagerier att åstadkomma av nån outgrundlig anledning.


Så massproducerade vi julkort till släkt och vänner. Modellen var enkel, den inhyrda artisten flitig. Jag vet inte, men då jag scrollade igenom alla dessa " i år har vi inte hunnit skicka några julkort" -statusar på facebook kan jag ändå tycka det är lite synd att det verkar vara en utdöende tradition med riktiga kort.


Vi bakade pepparkakor. Vi dekorerade pepparkakor. Vi åt pepparkakor. Vi åstadkom till och med två hus, ett till mormor och morfar och ett till oss själva. Dem ska vi äta när de blivit tillräckligt dammiga, såsom traditionen bjuder.

Och så var det mittiallt julfester och "ärenden" på stan, ni vet såna av småsvettig och lätt panikartad natur. 

Och ja, bloggandet drog det kortare strået åter en gång, vad mer kan jag säga.


4 dec. 2015

Fredagsglöggen

Har testat några olika smaksatta glöggar på sistone, och tänkte dela med mig av mina tasting notes här. Jag gör ju alltså inga riktiga anteckningar, men precis som när man provar viner så lönar det sig att stanna upp och försöka känna efter vad man smakar, blunda och få till stånd nånslags association - då kommer man att komma ihåg vad man druckit också efteråt.

1. Först ut var såklart Blossa 2015, "årgångsglöggen" med det bästa pr-teamet bakom sig. Varje år lanseras en ny smak, och den skiljer sig alltsom oftast rejält från de andra glöggarna på marknaden -för några år sen var det smak av japansk yuzu-frukt med ingefära, förra året var det lavendel. Denna jul bjuds vi på en glögg med brittiska vibbar - mycket bergamott, lite citrus och pomerans varvat med mer traditionella glöggaromer. Söt och stark, både i smak och alkohol, men riktigt god åtminstone för en té-drickare som undertecknad. Dessutom vacker flaska med riktig kork, fin att ge i gåva. 14€.



2. Näst i tur var Lumoava Mustikkaglögi. Jag vet inte, "fascinerande blåbärsglögg" är nog att späda på rejält. På sin höjd var den helt drickbar, men rätt så intetsägande. Mycket söt, lite barnslig och väldigt mild smak. Skulle behöva ett lyft i form av mera kryddor, tycker jag. 9€.



3. Denna hade maken valt ut - Herrljunga 1911 Apelsin och Chokladglögg. Mycket av allt - mycket kanel, mycket choklad, mycket apelsin och mycket sötma (sötast av dessa tre). Lite för spretigt i min smak faktiskt, det hade gott räckt med enbart apelsin tillsammans med vanliga glöggkryddor. Knappa 11€.








Summa summarum: den lätt över-hypade Blossan håller fortsättningsvis måttet och utgår som överlägsen segrare i snigelns glöggtest. När apelsin-choklad-glöggen är urdrucken kommer jag dock att propsa på helt vanlig vinglögg i fortsättningen. Ibland är det enkla det bästa - jag är ingen bakåtsträvare men föredrar nog en riktigt traditionell smaksättning på min glögg ändå. Den perfekta glöggen för mig är rejält kryddig och rätt söt, men inte sliskig och tjockflytande. Och så ska den absolut vara vin-baserad- finns det nåt värre än saftglögg som spetsats med sprit, nej fy.

Vad är er favoritglögg? Gör ni kanske egen? Och vad brukar ni bjuda till? Berätta berätta, det blir lätt så enkelriktat här på bloggen. :)

1 dec. 2015

Första december

Mitt some-flöde exploderar av linkar till olika kreativa människors egengjorda julkalendrar idag, vilket är jätteroligt. Min personliga favorit är såklart Pia på kontorets julbus, men sen har vi också Hannas pysselkalender, Morotsliv som tipsar om ekologiskt leverne, PT:n Lina (vars crossfit-timme jag gått på och kan rekommendera!) och säkert många fler som jag kommer att kika in hos förr eller senare.
Själv kan jag då inte leverera nåt sånt, med novembers patetiska track-record på ynka FYRA inlägg i färskt minne, men däremot ska jag försöka infinna mig vid tangenterna lite oftare och hacka ner en tanke eller en upplevelse lite oftare än vad jag lyckats med hittills. Jag får helt enkelt sänka ambitionsnivån lite, och glömma föreställningarna jag haft om att ett inlägg måste vara väldigt roligt, tankeväckande eller på nåt sätt spektakulärt för att platsa.



Så dagens inlägg får helt opretentiöst handla om en enkel liten juldekoration man snabbt kan vika ihop - det enda som behövs är 5 minuter tid, samt en sax och en papperspåse. Här finns närmare instruktioner.

28 nov. 2015

Grisaille

Juletider är upon us. Och tack och lov för det, för jag har haft noll ork och energi den här månaden, och till stor del tror jag det beror på ljus- och färgbristen. Ok, rent fysiologiskt ska det väl vara äkta solljus för att det ska ha en verklig betydelse för kroppen, men ingen kan nu ändå förneka att denhär monokroma november skulle vara ganska förrädiskt för psyket också.


Såhär lyrisk tycks jag bli av gott sällskap och rosevin mitt i vintern


 Har försökt gå ut varje dag och tanka lite frisk luft om inte annat, men häromdagen gick jag ut på kvällen istället - det gjorde gott det med. Det var nämligen vinklubbsträff på gamla Primula, och även om dagen efter var lite på sega sidan så var det väl värt det. Idag är det makens tur att svira loss i lillajulstecken med sina seglings-polare, och jag ska fortsätta trollbindas av en av de bästa böckerna jag läst i år, ja på flera år - Is av Ulla-Lena Lundberg.


20 nov. 2015

Saker som irriterar mig, vol 3

MInns ni de tidigare listorna? Jag är en rätt positiv och snäll person 9 av 10 gånger, men ibland känns det bra att let off some steam, ni vet.



 Så här har ni:

1. Marockanska kakel är helt fint - men INTE när de läggs helt råddigt, i alla färger, mönster och håll och kanter på ett och samma golv. Kakelfirmorna skrattar hela vägen till banken när de blir av med sina restlager till fulla pengen. Vet ni vad jag menar?  Epilepsitriggande mucho.

 2. Rubriker i stil med "this little girls dad did this, and you´ll never guess what happened next..." Blir galen på dessa. Påträffas ofta i facebook-flödet.

3. En gammal goding, som gör sig påmind i dessa stöveltider: strumpor som sakta men säkert glider neråt i stöveln eller sorel-bootsen, tills de korvat sig kring tårna och det inte finns nån annan råd än att stanna, balansera med ena foten bar och göra om hela bestyret, samtidigt som man borde försöka hålla lite stil.

4. När konservlockets lilla drag-del lossnar helt och hållet, och man ÄNDÅ blir tvungen att söka fram konservöppnaren ur lådans djup.

5. Wc-papper som är svängt åt fel håll, så det löper längs väggen.

6. Snorkig restaurangpersonal, som är ointresserade av att ge kunderna service och tror att leenden är ocoola på nåt vis. Finns ofattbart mycket såna, blir lika förvånad varje gång. Skulle vilja mejla deras högstadiestudiehandledare och boka tid för ett snack. Den mest grundläggande egenskapen en person i vilket serviceyrke som helst borde ha är ju nimenomaan viljan att hjälpa och göra andra glada.

7. Älskar facebook-loppisar, speciellt när det gäller barnkläder. Har dock återkommande gånger råkat på försäljningsannonser som bjuder ut brändade reklamprodukter, och inte gratis utan med riktiga europriser. Ni vet, typ finlandia-snapsglas, marlboro-askkoppar osv. Classy. Fast det ska å andra sidan medges att den inte är dum som ber, utan den som betalar.

8. Ännu relaterat till föregående punkt: Folk som inte tvättar kläder de säljer vidare. Snuskigt och otrevligt, trots att jag ändå tvättar sånt jag köpt begagnat - en principsak.

9. Folk som skaffar sig nån ny pryl, och kallar det för "sin nya familjemedlem". Löjligt.

10. Tills sist ett maffigt paket med odrägligt facebook-beteende. Särskilt sånt där man framhäver sig själv (tex "humblebrag") får mig mest att himla med ögonen istället för att klicka på "gilla". Undantag finns givetvis.

Fortsätt gärna listan. Nu är det gyllene tillfället kommet att få ut allt ni burit på så länge - kommentarsfältet är ert!








19 nov. 2015

Ingen vanlig torsdag

Nä, för det är ju Beaujolais Nouveau -torsdagen! Varje år, världen runt, den tredje torsdagen i november, lanseras årets beaujolais (uttalas båschåléé och inte buschåléé, som mina arma öron så ofta hör). Det är såklart en marknadsföringsploj, men ni ser ju på inlägget här strax inunder att jag inte är den som rynkar på näsan åt sånt, utan glatt hoppar på allt tokeri som erbjuds.


Ja som ni ser så drar jag till och med på mig tapetmönstrade skjortor theses days - allt för att bekämpa november.

Här ser ni en av de två beaujolais nouveauer som Alko tog in i år. Den här producenten heter Doudet-Naudin, och vinet får tummen upp av mig. Året 2015 var ett bra år i Beaujolais, och allt solsken och fint väder ger resultat: vinet är ungt visst, men har ändå en bra balans, och känns inte som bananochhallonsaft, utan är fullt av syrliga röda bär (tänk tranbär, sura körsbär) och en skön kryddig ton. Köp en flaska för under tian, och baka en ostpaj till, eller duka fram lite charkuterier och patéer så har ni en trevlig middag framför er.

1 nov. 2015

Happy halloween 2015!

Så blev det allhelgona och halloween i år också. Jag stack mig som hastigast för att tända ett ljus till mormor och morfars minne på begravningsplatsen på förmiddagen, och grämde mig lite över att jag skulle missa stämningen där på kvällen - vanligtvis brukar vi gå till gravarna och tända ljusen när det börjar skymma, och det är så vackert och fridfullt där just då. Men igår hade jag skyndsamt hem för att förbereda inför kvällen, då vi bjudit in några kompisar på halloween-party.

Frida och Dracula

Ett blandat gäng småsuspekta karaktärer
Jag har inga problem alls med halloween, tycker bara det är roligt med nånting som piggar upp i höstdeppet. Som ni kanske ser på bilden blir jag rätt lik Frida Kahlo om jag låter bli att noppa ögonbrynen och dekorerar huvudet med en bukett blommor.

30 okt. 2015

Fredag i mitt glas

För att jag inte ständigt ska vara längst ner på allas länklistor så ska jag ta mig i kragen och leverera det ni mest vill ha av mig - fredagstipset, varsågoda!

Denna vecka vill jag tipsa om min favoritproducent från mitt favoritvinland, Portugal. Enligt traditionen brukar man där oftast blanda friskt mellan de olika lokala druvsorterna, men i det här fallet har Esporão tagit fram en mycket trevlig ren Verdelho, som kan hittas i vinbutiken för knappa 13€.



Området heter Alentejo, och ligger knappa 200 km sydöst från Lissabon. 300 soldagar per år, vida slätter med en jordmån på mestadels lera, granit och skiffer, ger sig tillkänna i form av gröna, syrliga toner blandat med delikat frukt - örter, mineraler och omogen persika kommer jag att tänka på.

Vi är förresten SO LAST SEASON (or the season before that kanske) och käkar fortfarande "dendär avocadopastan" med jämna mellanrum, särskilt när jag inte vill äta kött så ofta mera- och dessa två fann ju varandra på momangen!

16 okt. 2015

Höstlovsvinet

Höstlovsfredag och grytsäsongen kan inledas. Skönt att laga mat då man för en gångs skull har tid!
 Min man fick Sandro-kokboken av mig i födelsedagsgåva, och häromdagen provade vi ett recept på en tagine med kyckling, citron, ingefära och oliver tillsammans med en örtig couscous, och som det råkade sig så hade jag tidigare köpt en flaska libanesiskt vitt vin - och snacka om bra matchning kan jag bara säga. Maten var jättegod (ni kan googla liknande recept) och vinet likaså, de förhöjde varandra och hela middagen fick papegojmärke och plus i marginalen.

Snålvattnet bara rinner när man bläddrar i den här godingen!

Vinet Chateau Ksara Blanc de Blancs för strax under 14 € kommer från den forna hashodlingsdalen Bekaa, liksom de flesta andra libanesiska viner. Här hos oss är den mest kända producenten säkert Chateau Musar, men Chateau Ksara kommer som god tvåa med landets största export. Jag har alltid gillat libanesiska rödviner, och vet faktiskt inte varför det tog mig så länge att skaffa hem en flaska vitt. Det är en blandning av Sauvignon Blanc, Chardonnay och Semillon, och är väldigt citronigt, kryddigt och fylligt utan att kännas för tungt.


Dethär ska jag köpa igen
 Som en liten kuriositet kan jag berätta att vinerna lagras i naturliga grottor i kalkstensberget och utgrävda gångar som upptäcktes under romarnas tid. Enligt legenden hittades grottorna när en räv jagades av några hundar under en romersk jakt. Räven försvann plötsligt ner i en klyfta och undkom i grottsystemet, och den rävens räddning har idag blivit en av Chateau Ksaras allra största tillgångar - utanför grottorna, i själva dalen stiger temperaturerna lätt upp till 30-strecket, medan det inne i grottorna stannar kring 11-13 grader året om.

2 okt. 2015

Knäböjsvinet

På finska kallas dehär billigare vinerna för "kyykkyviini", eftersom de hittas i de lägsta hyllorna på alko, och man få böja sig efter dem. Jag brukar vara ganska bekväm av mig och nappar oftast en flaska från hyllan på ögonhöjd, men nu har jag redan vid ett par tillfällen ansträngt mig och riktat blicken neråt i jakt efter detta specifika spanska rödvin.


Köp två, en till middagen och en till skåpet

 Laudum Nature Barrica Monastrell Petit Verdot är ett fynd hörni, för det är inte varje sketen fredag man hittar viner under 8 euro som funkkar såhär bra. Särskilt inte ekologiskt framställda. Ett ypperligt "husvin" skulle jag vilja kalla det för - passar bra med det mesta i matväg och också på egen hand. Medelfylligt med en bra dos bär och kryddor samt en trevlig längd i smaken. Alicante är tydligen inte att fnysa åt!

27 sep. 2015

Road rage

Igår fick mina barn ser prov på hur mamma drabbas av road rage. Eller snarare skyddsvägsraseri.

Nuförtiden rör vi oss alltså rätt mycket på cykel, särskilt när vi ska runt här på ön. Det är snabbare än att promenera och lättare än att ta bussen. Dessutom är det bra motion och nånting alla tycker är roligt. Tyvärr gnager några saker mig ändå när vi är ute, eftersom jag inte har helt stenkoll på reglerna - kanske nån kan upplysa mig?

Till saken hör att vi ofta cyklar på trottoaren, eftersom det ju inte på långa vägar när finns cykelbanor överallt dit man vill, och jag är inte bekväm med att cykla på bilarnas körfil med småbarn. Lagen säger väl dessutom att under 12-åringar får (ska?) cykla på trottoaren.

Problem 1: Eftersom jag är rejält över 12 borde jag då kanske hålla mig på vägen, medan barnen cyklar bland fotgängarna? Men det känns ju inte alls hållbart, jag måste ju ha koll på dem och cykla i deras omedelbara närhet. Vi hålls därför alla i en grupp, eller rad, på trottoaren. Synpunkter där?

Problem 2: Har hört att man ska leda cykeln över skyddsvägen. Eller ja, det fick jag höra igår, högt och tydligt, och halva resten av Drumsö också tror jag, då en man kom körandes en bit ifrån samtidigt som vi skulle över. Jag såg att han noterat oss, och såg att han saktade in, så jag vinkade åt de andra att komma efter mig över skyddsvägen och började igen trampa på. Då tvärnitar han demonstrativt och hoppar ut ur bilen och gastar nånting om att jag tydligen VILL bli påkörd när jag gör såhär, och vet jag inte att man inte får cykla på övergångsställen. Sedan följer en stunds ilsken munhuggning* mitt på gatan innan vi skiljs åt som ovänner.

Här lyder min frågeställning: Även om han hade rätt, att man i princip ska leda cykeln över skyddsvägar, så räknas inte barn på cykel i det här fallet som fotgängare? Kan de cykla på, eller ska de också hoppa av och leda cykeln? Och var går gränsen? Ska en tre-åring på trampcykel också göra det? Eller en 7-åring på scootti?

Oberoende om han hade rätt eller inte tycker jag han var en skitstövel, eftersom han helt klart registrerade oss på långt håll och såg våra intentioner att gå över gatan - det kändes som om han bara ville få nöjet att lära oss veta hut.

*för en gångs skull tappade jag inte noterna utan kunde attackera tillbaka direkt, och dessutom på korrekt finska - kände mig nöjd, trots den jobbiga situationen. Vanligtvis blir jag så paff över folks illvilja att jag inte kommer på poassligt genmäle förrän långt efter.

8 sep. 2015

Att ens göra nånting

Vi har nog alla sett bilden på den lilla tre-årige Alan Kurdi, uppsköljd livlös på en strand. Jag kan knappt andas då jag tänker på honom och hans familj. Man må tycka vad man vill om huruvida det är etiskt rätt att publicera bilder på döda barn, men jag vet att det åtminstone är etiskt fel att inte göra NÅNTING alls. Faktum är att det finns 30 miljoner barn just nu på flykt i Europa och i övriga världen, och som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas allra hårdast.

UNICEF är en av organisationerna som finns på plats med katastrofinsatser både i de konfliktdrabbade länderna, i flyktinglägren och på själva flyktvägen, och de gör vad de kan för att hjälpa - men behoven är fortsatt stora och nu behövs verkligen varje strå som kan bäras till stacken.

 Här är två saker du kan göra nu genast:

- Ge en gåva på unicef.fi eller sms:a UNICEF till 16499 för att skänka 10 euro.

- Hjälp till att sprida UNICEFs krav på Europas regeringar och få fler att skriva under för barn på flykt. UNICEFs krav är att rädda liv, öppna lagliga vägar och följ barnkonventionen. Skriv själv under, och kopiera fast det här blogginlägget till din egen blogg om du har lust. Här är länken till namnunderskriften:  bit.ly/skriv-under.

Detta är ett inlägg i samarbete med Unicef som jag gör i egenskap som "Bloggare för varenda unge".

3 sep. 2015

Tio saker ni inte visste om mig

Konstigt hur det känns som att ni ju måste veta precis allt om mig vid dethär laget, så länge som jag hållit på och krafsat ner saker om mig själv och min vardag. Men å andra sidan har ju bloggosfären förnyat sig, och kanske finns det bland er som läser också såna som inte känner mig så bra?

Här är nu tio random påståenden (20 kändes överväldigande), en blandning av gammalt och nytt - och kommer ni på nånting att fråga så är det fritt fram i kommentarsfältet!

1. Jag är ett matvrak och älskar det mesta - men blåmögelost kan jag inte med.Det är ju mögel! Hela mitt väsen skriker ÄT DET INTE!, av ren och skär överlevnadsinstinkt.

2. Jag borde kunna rätt så hyfsat tyska (skrev E i studentexamen), men nuförtiden kan jag knappt få fram mitt namn på det språket - det är vad som händer när man beblandar sig med en holländare i fem år.

3. Jag är en stor djurvän, men ju mindre djur, desto räddare är jag. Mest gillar jag hundar och hästar, och så tycker jag att vår katt Pepsi är rätt finurlig den också. Men kaniner, marsvin, råttor, möss och sånt, nej tack. Jag kan inte läsa dem, och jag får ingen respons av dem - de liksom bara är, och jag har aldrig upplevt en connection med ett sånt djur.

4. Jag dricker mest pulverkaffe. Det är klart snabbast att fixa till, och så tycker jag faktsikt smaken är rätt god också - det har en viss mild nötighet som vanligt bryggkaffe saknar. Folk tror ofta att jag som vinkännare ska vara lika selektiv med kaffe som med viner, men där gör jag dem alltid besvikna - det klassiska bensinstationskaffet undantaget går allt ner utan gnäll.

5. Att small-talka på finska upplever jag som otroligt krävande. Antar att det är en kombination av det allmänna ointresset för ytligt chit-chat hos det finsk-ugriska folket och mina egna imperfekta kunskaper i det andra inhemska (som jag brukar skylla på min uppväxt i skärgården). Dock bör nämnas att jag tappert försöker, och att övning nog ger färdighet.

6. Bästa Netflix-serien just nu är Suits och i mitt nästa liv ska jag få tummen ur och se till att bli jurist.

7. En gång när jag var fem år hittade jag en burk vit målfärg i garaget. Jag fick en snilleblixt och tyckte att vår svarta schäfer Bonnie skulle klä mycket bättre i vitt, vilket även gällde min rosa kjol. Jag är tacksam att min femåring verkar förståndigare än vad jag var, och att min mamma inte adopterade bort mig på studs när hon upptäckt mig.

8. Jag skulle gärna vilja gå mer med klänning till vardags, men av nån anledning tycker jag att jag dels ser ut som en tolvåring i klänning, dels har jag svårt att matcha klänningar med bekväma låga skor. På andra kan det se okej ut med lenkkare och klänning, men jag har svårt för det själv - det enda som funkkar någorlunda är skinnstövlar. Och strumpbyxor ger mig också lite svåra känslor.

9. Jag är yngst av fem syskon. Våra familjetillställningar är hopplöst stora!

10. Bloggandet känns väldigt trögt just nu. Allt intressant i mitt liv just nu känns för privat, och ytligheter som shopping, inredning och mode känner jag mig för det mesta ganska ointresserad av att skriva om. Ändå skulle jag inte vilja lägga ner helt, eftersom det är ett så roligt sätt att arkivera sitt liv. Och roligt att läsa era kommentarer, ett sätt att umgås. Finns det nånting ni skulle vilja läsa mera om här kanske?

28 aug. 2015

Prima vinfredag

Fredag igen, dags för ett vintips (ja vi kör på utan större mankemang tycker jag). Plockade ner den här flaskan från hyllan i Nagu-Alkon i största hast, utan att veta nånting om det. Har man bråttom till nästa färja så har man inte tid att fundera så värst. Registrerade bara att det var spanskt, vitt och ekologiskt samt att det inte kostade en förmögenhet.

Njuter varje gång jag dricker ur dehär glasen!

Nåväl, det var ett lyckat val - en halvtimme från Barcelona finns Massis del Garraf, och därifrån kommer den här lite krejsiga blenden på inte mindre än sex olika druvsorter. Vinet heter alltså Terraprima och kostar knappa 13 euro. En rolig kuriosa jag ramlade på när jag googlade var också att vinmakaren och nuvarande ägaren till vingården tog över rodret år 1979 - samma år jag föddes. Han kan troligen sin grej vid det här laget, trots att jag på inga vis vill insinuera att detta skulle göra mig till åren kommen. Den kalkrika marken ger sig så smått tillkänna i vinets smak, tillsammans med en fräsch citrussyrlighet och en torr generositet. Bra stuff, köp bort, säger jag.

27 aug. 2015

Och augusti med

Den här sommaren kommer tydligen att gå till bloggens historia som den absolut innehållsfattigaste inläggsmässigt. Men jag är inte så brydd faktiskt, eftersom det tyder på att jag inte suttit vid datorn mer än absolut nödvändigt. Jag har överlag inte hunnit sitta ner så mycket, förutom vid måltider och sagoläsning vid sängdags.

På landet, där vi alltså vistats mer eller mindre sedan mitten av juni, känns det som att man är igång precis hela tiden - renovering har krävt sitt, trädgården sitt, för att inte tala om barnen såklart - och plötsligt är man nästan fem kilo lättare när man kommer tillbaka till stan.

 Nå, vi tar en liten re-cap av augusti för att sedan fortsätta med nya tag.


Makens födis firades med kräftis på glasverandan

En helt egen glass, vad är bättre än det?

Den store Jägaren

Vi har fått en hästflicka (till) i familjen


Och hallen fick vi ju färdig, ska se om jag inte skulle kunna få lite bilder åt er när jag åker ut nästa gång - vilket enligt planen skulle ha varit idag, men så bestämde vi oss för att ha magsjuka istället, för det var så länge sen sist.

30 juli 2015

Swiiiish så var juli slut

Helt otroligt hur sommaren susat -förbi, tänkte jag säga, men det är ju ännu en månad kvar minst- fram. Jag beklagade mig åt min man häromkvällen då vi var bjudna på fest om hur bleka mina ben var under klänningsfållen, men kom snabbt fram till att inte många är bruna som pepparkakor den här sommaren. Inte för det, vädret har faktiskt varit hyfsat fint härute i skären- lite kallt, men ändå sol eller halvmulet för det mesta, till skillnad mot vad jag hört inåt landet och i stan. Så mellan renoverandet har vi seglat, ridit och umgåtts med folk och haft det riktigt bra (förutom min lilla visit på kirurgiska på TYKS pga mystiska infektioner i magen då, men den storyn kan vi ta en annan gång).



11 juli 2015

Utfärd till Nagu

J&J på grannholmen bjöd in oss på lunch, och eftersom vi gärna tog oss en paus från snickrandet och slipandet här på hemmabacken var det en välkommen utfärd. Förutom god traktering och sällskap på Lönnbacka bjöd Nagu även på en liten antikrunda på Pietaris köp och sälj-affär, en svängom i hamnen och såklart en proviantering i vinbutiken. Lyckad dag!

2 juli 2015

Busy bee

Ni minns kanske vårt hus här på landet, har säkert nämnt det tidigare. Underbart hus från 1920-talet, rymligt och charmigt med stor trädgård och strandbastu. Dock oändligt mycket jobb som krävs, här ligger man inte och solar sig på bryggan så ofta om vi säger så. Förra sommaren byggde vi om köket, och i år tar vi itu med hallen och trappan. Såhär ser det ut idag:



Så ni vet vad jag grejar med. Och blir det en stund över försöker jag hinna läsa dagstidningen, rensa ogräs i rabatterna, eller lagar mat åt mina barn/diskar upp efter mina barn. Och på kvällen innan jag slocknar läser jag böcker i sängen med en skjorta på sänglampan så att inte toddlern i spjälsängen brevid mig ska vakna. Är trött men glad, känns som ett bra sommarlov dethär!

25 juni 2015

Syrensaft

På midsommaren serverade jag en fördrink som jag döpte till "Kir Syrene". Festlig och vacker, och framförallt mycket somrig! Till det behöver du champagne (kan bytas mot annat torrt mousserande vin om man så vill), syrensaft och en liten syrenkvist som dekoration, proportionerna är en smaksak, men ungefär en del saft mot fem delar champagne. Mycket enkelt! 

Saften hade jag gjort några dagar innan, och konstaterat att den pga av sin parfymiga smak med en lätt bitterhet i bakgrunden egentligen kommer bättre till sin rätt i vuxendrinkar än som blandsaft åt barnen. Följde detta recept:
20 klasar vanlig lila bondsyren
1 kg socker
1 l vatten
1 ekologisk citron
Några cm färsk, skalad ingefära i bitar
Skölj blomklasarna och rensa dem så att bara blommorna blir kvar. Koka upp vatten och socker och rör tills sockret löst sig. Tvätta och skär citronen i skivor och lägg tillsammans med blommorna i en stor skål med lock. Häll över sockervattnet (medan det fortfarande är hett) och låt svalna under lock. Förvara i kallt i 3 dagar och sila sedan. Tappa på rena flaskor. Servera genom att späda en del saft med 4 delar vatten.

23 juni 2015

Landeliv

Har varit härute i drygt en vecka nu med barnen och katten, och till midsommar fick vi sällskap av maken och några vänner. Tiden rinner iväg i en salig blandning av små och större projekt varvat med nånslags mindfulness och försök att stanna upp, njuta av stunden, inte stressa i onödan.

12 juni 2015

Det är sommar på gång

Ja, det är ju inte som att jag inte skulle HINNA blogga, egentligen. Jag menar, jag sitter en hel del vid sandlådan nu och dricker kaffe. Så promenerar vi till stranden och bygger sandkakor. Vi klättrar upp till utkikstorn och picknickar. Vi bygger kojor. Vi tittar på småkryp och doftar på blommor. Och så allt det där vardagliga däremellan, lagar mat, handlar, dammsuger, hänger tvätt.


Bästa gården i stan: träd, blommor, sol, vindskydd, grillplats, allt!
Men att sitta vid datorn är ingen prioritet just nu, och ärligt sagt vet jag inte hur intresserade ni är av våra myrstigar, syrenbuketter och högst subjektiva och inofficiella glasspanelsresultat.

Ett somrigt vitt

Letar ni efter ett stiligt vittvin att bunkra upp med till sommarens alla fester kan ni stanna upp och pusta ut nu. Pfaff Pinot Blanc är väldigt lättdrucket och fräscht med toner av honung och citron, vilket gör det till en riktigt bra matchning till många fiskrätter och sallader. Inte det mest mång-facetterade vinet kanske, men desto mångsidigare - och till priset av 11 euro är ett vin från den uppskattade nordost-franska vinregionen Alsace inte dumt alls.


Vi testade med sallad med rökt braxen - MVG.

6 juni 2015

Borgbacken

Trots att vi blev hellurade av vädergudarna (sol hela dagen, yeah right) så tillbringade vi i stort sett hela dagen på Borgbacken. Jag satt mest på olika bänkar och läste, och vinkade lite emellanåt, medan sonen åkte i diverse magvridande åk flera gånger om. Och om igen. Och ännu en gång. Hårt blundandes.

Mor och son

Jag känner mig för gammal för att pina mig med sånt, hur trist det än låter. Fast upp i pariserhjulet kom jag utan övertalning, och även i några andra åk - så länge det inte går upp och ner eller baklänges fixar även jag det. Men frisk luft har vi nu fått idag, också med tanke på att vi cyklade dit och hem igen, vilket blev en elva, tolv kilometer tror jag.


Lördagsrosén

Les Bateaux - vinet (minns ni, en flaska med rosa båtar, lite gammal-gubbe-fiilis över det hela?) har piffat till sin look och heter nuförtiden MJ Janeil. En bra make over tycker jag, för vinet i sig självt är rätt sjysst trots att priset börjar sakteliga stiga till en nivå som inte riktigt längre känns fullt så sympatiskt -för ett par år sedan kostade det här vinet under 8€ - nu kostar det strax under tian.



Det är gjort i franska Languedoc på Syrah-druvan, av den "flygande winemakern" François Lurton, och är vackert laxfärgat och lättdrucket i sin fräschet. Med röda bär och en svag antydan av sol och sötma i kombination med skön syra serveras det till sin fördel välkylt i valfritt somrigt och socialt sammanhang: på bryggan, på picknicken eller på balkongen till charkistallriken.

1 juni 2015

En dag i Stockholm

Den färska femåringen och jag försvann en sväng med Silja Symphony till Stockholm på tumanhand. Resan var mycket lyckad, och höjdpunkterna för Lykke inkluderade bollhavet, Junibacken och pool-avdelningen på båten på hemvägen. Själv gav jag plus i kanten åt att vid varenda måltid få sätta mig vid dukat bord, att jag råkade känna sommelieren på vinbaren ombord och att sluträkningen jag bävade för blev dryga 4€, samt att vi till och med hann med en liten shoppingrunda på Åhlens i city. Dessutom är jag mycket nöjd över hur bra jag lyckades lotsa oss kors och tvärs genom stan med allmänna färdmedel och rätt pressad tidtabell.

Fint väder till sjöss!

Solnedgång över finska viken

Emellanåt överskuggades dock äventyret av födelsedagsbarnets hjärtskärande längtan efter sin lilla syster. Vi konstaterade att vi nästa gång nog ändå gör bäst i att ta med de övriga i familjen, även om det var mysigt också bara vi.

Kärt återseende

27 maj 2015

Enhörningar och älvor

Igår fyllde vår Lykke-älva fem år, vart går egentligen tiden? Och vad har jag gjort för att förtjäna att få ha en så klok, rolig och fin varelse i mitt liv? Är så tacksam, varje dag.

(På kvällen var jag också lite tacksam för att dagen äntligen var slut, för det var intensivt, om vi säger så. Det var visserligen bara fem barn, men kunde likaväl ha varit tjugofem - söta och finurliga gäster, fina presenter och fiilisen i taket!)

Enhörningstårta

Enhörningslekar

Stjärnminimuffinsar

Note to self och tips till andra: A) spara städandet till EFTER kalaset och B)gör det enkelt för dig och köp färdiga grejer - barnen har inte ro att äta knappt nånting ändå, utan vill mest bara leka och springa runt. Enhörningstårtan är faktiskt en Frödinge prinsesskaka som jag bara dekorerat själv, skulle ha varit helt onödigt arbete att baka hela tårtan själv, fast det säkert skulle ha blivit betydligt godare!

24 maj 2015

Tipsbloggen

1. Trevligt café i Gräsviken: Cargo
Vi gjorde en pitstop då vi cyklade in till stan, jag och sonen, och blev båda överraskade av det ovanligt vänliga och proffsiga bemötandet, och utbudet av mat och dryck. Jag nöjde mig med en latte, men smakade också ett hörn av laxsmörgåsen, som var en riktig vinnare med gravad lax, ruccola, en klick gräslöksfärskost på en bädd av fänkål. Plus dessutom för den soliga takterrassen!

Nöjt

2. Världen i byn - festivalen i Kajsaniemi, pågår ännu idag.
Tycker det är nyttigt att lyfta ut barnen ur deras vardagsbubbla och placera dem bland djembetrummor, rastaflätor, och rykande varma vårrullar en stund. Festivalen kostar inget, men ger massor - man påminns om hur världen ser ut, att engagemang behövs och att vi alla är lika trots att vi är olika.


Janna uppträdde igår, bild från Maailma Kylässäs fb_sida.

22 maj 2015

Smulis - lätt som plätt!

Det finns ju inget enklare och snabbare än smulpaj, och med en överbliven rabarberstjälke och en näve av fjolårets frusna röda vinbär blev detta dagens fika (okej, lunch) för mig, hehe. Det här superba receptet är från Clara Lidströms fina barnbok Baka!:

De svarta priplorna är linfrö, mitt eget tillskott

Blanda 2 dl havregryn, 1 dl mjöl, 1 dl socker, och 1 tsk bakpulver. Tärna ner 100 gr mjukt smör och blanda till en smulig smet. Blanda bär eller frukt med smulorna i en smörad och gärna ganska liten pajform (blir saftigare då!). Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i c 20 minuter. Servera med vispad grädde eller vaniljglass*.

*jag använde Lidls Bourbon Vanilla, jättegod! Den är en av de kanske tio sakerna som jag oftast köper just från Lidl. Andra bra grejer är deras grekiska yoghurt, muesli, butiksgräddade bröd, avocadon, blöjor, mozzarella och feta, och så hel, frusen spenat. På tal om ingenting.

Roséfredag

Igårkväll var jag sugen på pizza, nånslags comfort food ni vet, och till den tänkte jag mig ett billigt och opretentiöst rosévin. Stegade in på alko, framförde min vanliga klagan om deras kundvagnar (annan story, vi kan återkomma senare till den), och styrde mot den ljusröda hyllan. Där hittade jag detta, som den lite girlyga etiketten till trots tilltalade mig. Den lovade nånting fräscht och rättframt, tyckte jag.


Inget dåligt val, visade det sig. Terra Andina Lovely Rosé kostar strax under 9€, och kommer från Leyda-dalen i Chile. Druvan är Pinot Noir, och smaken är frisk och svalkande. Var nöjd med kombon - den salta osten och salamin på pizzan gick bra ihop med den torra, lite syrliga bärigheten - men varför inte med andra klassiska sommarrätter som matiga sallader och pajer och sånt.

20 maj 2015

Segt

Fortsättningsvis ganska segt här, fast det var skönt på landet. Hittar inte riktigt mitt flow. Sover hackigt, orkar inte med det jag skulle vilja orka, irriterar mig på folk och fenomen omkring mig osv. Nånslags vårdepp kanske?

Småtrött är man
Mellandottern klagade över illamående och huvudvärk idag, och fick stanna hemma från dagis. Tänkte avvakta och se ifall hon kunde joina sina kompisar senare på eftermiddagen på den traditionella vårutflykten till stranden. En stund senare spydde hon - bara att avboka då. Och inte bara utflykten, utan också ett viktigt möte som jag själv skulle ha haft på dagen, samt barnvakt och dejtkväll med maken ikväll. Nu gapar dessutom kylskåpet tomt och jag borde trolla fram nånslags lunch till dem som får maten att hållas i sig. Är makaroner med smör och ost månne okej en dag som denna?

En sån dag. Har ni nåt skoj att berätta som kunde tänkas pigga upp lite?


15 maj 2015

Vår i luften, rosé i glaset

Här är så ljuvligt vårigt i luften på landet! På gården blommar det stora mirabellträdet i sagolik skönhet, och väntar på sällskap av Junis lilla körsbärsträd intill. I rabatterna lyser gullvivor, narcisser, kungsängsliljor och till och med några tidiga tulpaner. Och i skrivande stund, trots att det redan är sent och skymning, ser jag en segelbåt åka förbi i sundet. Respekt!

När vi planerade middagen kom grillen på tals, och med grillad fisk och sparris, samt rabarberpaj som dessert, fanns det bara ett vinalternativ- rosé.


Det blev ett rosé från hjärtat av Valpolicella och Gardasjön, Tommasis Bardolino Chiaretto, för knappa tian på Alko. Mycket fruktigt- tänk er röda vinbär och lite peppriga jordgubbar så är ni på rätt spår- utmärkt till maten, och även till balkongen! 

6 maj 2015

Hej, är nån här?

Jag är tillbaka. Dagarna hemma igen efter Köpenhamnshelgen var riktigt jobbiga, och bloggandet var som vanligt en av de första grejerna som föll bort. Energin räckte bara till det mest nödvändiga. Och plötsligt, när det så sakteliga kändes lättare att andas igen så hade dagarna blivit till veckor, och tröskeln till att logga in här kändes enorm. Idag bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och bara börja. Så här har ni mig igen, hej hej!