21 maj 2014

Löpning och ögonbryn

Okej, jag har två ärenden och de är på intet sätt relaterade till varann*:

1) min eftergranskningsläkare gav mig idag lov att börja springa igen. Så tjatade hon en hel massa om bäckenbottnen och knipövningar också, men det tar jag för givet att alla vet att är viktigt efter en graviditet och förlossning, right? Knip flickor, kniiiip!! En bra stund att öva är till exempel medan man ammar, eller borstar tänderna. Men till springandet- jag drog på mig tightsen, sökte upp en podcast och satte gladeligen av- bara för att konstatera att jag med nöd och näppe orkade med 3,5 km på en halvtimme, där jag växlade mellan att gå och att jogga. Men jag var beredd på det, och tänker inte låta mig nedslås, man måste börja nånstans! 


Skön kväll


2) ni med instagram, ni måste kolla hashtagen #babyeyebrows - allt hittar de nu på! Fast medges bör att jag nog (ovilligt) drog en aning på mungiporna åt de stackars bebéerna.

*jag ville bara locka er hit med en lustig rubrik förstår ni väl

5 kommentarer:

fua sa...

Det bästa med att det går långsamt i början är att man märker framsteg jättefort! Jag lyfter nog på hatten åt dig, själv satt jag i soffan och åt wienerbröd i 6månader efter :)

Linda sa...

Fua, hoppas det är så! Det var ju inte precis min största moment of glory när jag kom hem och kollade runkeeper för resultat. Och hej wienerbröd äter jag ändå, det ena utesluter ju inte det andra, snarare tvärtom! :)

Anonym sa...

Du är en stark kvinna, som kan se till att du har möjligheten/får fara ut och springa och dessutom utan barn i vagn med dig. Också väldigt bra av dig att orka/komma ihåg att knipa vid lugna stunder som amning. Är själv då antingen så kaputt att jag drar andan när det är lite lugnare eller så äter barnet inte mer än nån minut och då krånglandes.
Kan du som rutinerad flerbarnsmor ge en mindre rutinerad tvåbarnsmor råd om vilken tid på dygnet det är bästa möjligheterna för att få joggningstid? Barnen är 7 månader samt 2 år. Mor vill gärna jogga, men har huvudansvaret för barnen hela tiden (på riktigt, tyvärr) och offrar inte ännu natten för att springa. (Natten offras bara för måsten, som att vakta morgondagens mat, som tillreder sig själv i ugnen).
H: Inget 9-5 -jobb, utan 7- tills allt är gjort + dejour 24/7

Linda sa...

Oj vet du Anonym, det har nog inte så mycket med att vara stark att göra - däremot har jag en väldigt sjysst man, som förstår att jag måste få göra detta, och som ställer upp när det behövs. Är du ensam med barnen? Om inte, så tycker jag du måste ta ett snack med pappan. Det är viktigt för både huvudet och kroppen att få röra på sig, och få lite egen tid emellanåt! Och om du är ensamstående så kanske du kan höra med nån granne ifall de kan hänga med kidsen nån halvtimme nu och då medan du sticker ut? För det är ju det som är bra med att springa, det behöver inte ta så lång tid, jämfört med att tex ta sig till ett gym. Och så kan man gå precis de tider som passar en bäst - för mig (eller oss borde jag väl säga) är det strax efter barnens läggdags, dvs kring 20-21. Jag kunde kanske stiga upp tidigt och gå på morgonen också, men då är jag oftast för trött. Hoppas du hittar nån lucka som funkkar för dig!

Anonym sa...

Det avgörande för mammans joggingturer är då hur sjysst ens man är. På den punkten är vi då inte lika lyckligt lottade. Styrkan jag antog dig ha (och som du antagligen har också) behövs för att förhandla med pappan om rätten till egen tid för mig också, om än för att bara jogga. En diskussion som jag nu förstår att alla mödrar inte behöver föra.