29 jan. 2014

Utmanad av Mammaspring

Mammaspring utmanade mig, och utmaningen lyder som följer:

1. Berätta 11 saker om dig själv.
2. Svara på 11 frågor utmanaren ställt dig.
3. Hitta på 11 frågor som de man utmanar ska svara på.
4. Välj 11 bloggar att utmana.
5. Berätta vem du utmanat.
6. Utmana inte den du själv fått utmaningen av.


Så here goes:

1. Jag uppfyller vissa av hypermobilitetssymptomen, tex tummen mot underarmen och lillfingret bakåt.
2. Jag har träffat (och skakat hand med!) USA:s forne president Jimmy Carter. Fast just då kände jag inte igen honom, och blev lite irriterad över snubbens oartighet då han inte ens bemödade sig att presentera sig.
3. Jag är tradenom till min utbildning, men har också studerat fotokonst på folkhögskola och fransk filologi på universitetet. Mitt första val efter gymnasiet hade varit konsthistoria vid ÅA, men jag kom inte in.  
4. Jag ogillar min näsa. Den är egentligen den enda kroppsdelen jag aldrig blivit rikigt du med - när jag var liten skojade min farbror ofta med mig om att det regnade in i den. Höh. Var försiktiga med vad ni planterar för små komplex-frön hos era barn!
5. Jag är förvisso en vin-människa, men ingen utpräglad ost-människa. Jag kan njuta av en god manchego, eller en brie med fikonsylt, men tex grön/blå-mögelostar går bort. Och bara så ni vet - ostbricka är INTE en dessert, inte när jag är med åtminstone.
6. Jag har fyra äldre syskon, och kan titulera mig skrapabulla. Men det gör jag inte, för "aftonstjärna" klingar mycket näpnare.
7. Jag är en stor djurvän, men är lite rädd för kaniner och katter. Jag kan liksom bara inte läsa dem, ett tu tre skrapar de en eller går bara sin väg, just som man trodde man hittat varann. Hundar och hästar brukar jag connecta med rätt bra däremot. Sen är jag sugen på att nån dag ha höns och får!
8. Jag lägger inte så stor uppmärksamhet vid detaljer, utan det är helheten som ska funkka för mig. Inte heller funderar jag hemskt länge då jag ska fatta beslut, utan går med magkänslan och håller fast vid det.
9. Jag har svårt att lägga band på mina känslor, särskilt när jag blir upprörd - då börjar tårarna ofta trilla, hur mycket det än harmar mig och jag jobbar emot det. I tonåren sade min mamma att det går om med åren, men jag väntar fortfarande.
10. Jag är något av en språknazi; särskilt särskrivningar och felanvända ord ger mig utslag. Men eftersom jag vet att jag inte själv heller är perfekt brukar jag örsöka låta det passera. Ett exempel jag just kom att tänka på, då jag skrev punkt åtta: det heter att fatta ett beslut, inte att ta ett beslut. Varför, varför säger folk så?
11. Tårta och bakelser kan jag leva utan, men bullar och croissanter är min svaghet - gärna med en klick sylt på. Och jag skär INTE upp mina croissanter, utan plattar hellre till dem lite för att få sylten att hållas där den ska!
 
 Här är de frågor Michaela ställde mig:

1. Bästa skorna? Clark´s skor är sköna, och nuförtiden rätt snygga också. Men alla välgjorda skor av läder får mitt understöd.
2. Bloggen alla borde läsa? Finns väl ingen sån, alla är olika och har olika intressen.
3. Te eller kaffe? Både och. Kaffe på dagen, te på kvällen.
4. Tv-program man inte får missa? Svårt att missa nåt program nu då allt finns på nätet - så no sweat!
5. Boken alla bör läsa? Torka aldrig tårar utan handskar kom jag först att tänka på.
6. Bästa jeansmärket? Jag gillar Lee.
7. En pryl ingen borde kunna leva utan? Tandborste.
8. Alkohol eller alkoholfritt? Både och. Just nu gäller alkoholfritt, men annars är jag inte främmande för ett glas vin på kvällskvisten. Eller t.o.m. två.
9. Bästa daten? Blind-daten då jag träffade min blivande man. SÅKLART.
10. Drömjobbet? Mat- och vinredaktör på nån glansig tidning vore inte alls dumt.
11. Vad gjorde du om du vann 5 miljoner på lotto? Ge bort en del till välgörenhet och familj, renovera sommarhuset, öppna egen firma, resa runt i världen och slutligen investera lite för mina barns framtid. 


Här är mina frågor, och jag riktar inte dem till nån särskild, utan var och en som känner sig manad får svara.

1. Vad ger bloggandet dig?
2. Din bästa och sämsta sida?
3. Viktig, allmännyttig samhällsfråga som i ditt tycke förtjänar att lyftas fram mera?
4. Silver eller guld?
5. Vad tycker du om ordet "hen", och använder du det själv?
6. Hur ofta äter din familj vegetariskt och vad är din bästa vege-rätt?
7. Ska Iittala-tarran lämnas kvar på glasen/skålen/vasen.. eller inte?
8. Om du fick studera på nytt, vad skulle du välja?
9. Skulle du åka till rymden om du fick chansen?
10. Senaste bändet du "upptäckt"?
11. Ett måste i lösgodispåsen
 
 

27 jan. 2014

Mugcake - snabbaste chokladkakan ever!

Ibland bara måste man få en bit chokokaka nu precis genast, helst redan igår. För såna stunder ska ni spara det här receptet!

Mugcake är lite som kladdkaka, men en quickie som man bara vevar ihop ingredienserna till och kör i en mugg i mikron. Tar typ tre minuter - perfekt när man har akuta graviditetscravings eller när det kommer ex-tempore gäster inramlande.


Detta är Arlas recept* för två pers:
  • 3 msk smör
  • 3 msk vetemjöl
  • 3 msk socker
  • 2 msk kakao
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 1 ägg
  • 3 msk mjölk
Smält smöret i mikron. Rör ihop alla torra ingredienser och rör i ägget. Tillsätt smöret och mjölken och rör ordentligt till en slät smet. Häll upp i två muggar och lägg i mikron för 1-3 minuter beroende på effekt. Ju längre tid, desto torrare/fastare blir det förstås. Servera med lite bär eller en klick glass, eller glufsa i dig som sådan. Mycket smarrigt!

*finns förstås en mängd andra varianter, googla för fler



26 jan. 2014

Paradise Hotel, på riktigt?

Vad är det med denna serie? Av nån för mig ofattbar anledning har jag de senaste veckorna snubblat på flera (intelligenta!)bloggare som nämnt att de tittar på serien. Jag gjorde det också en gång, för närmare tio år sedan om jag inte minns helt fel - men nu? Har det hänt nåt jag inte förstått, har det blivit mirakulöst bättre eller vad är grejen med den här pånyttfödelsen? För vad jag minns så är programmet helt i klass med Big Brother, dvs förnedrande, förlegat och bara superpinsamt. Paradiset? - nej gudars, snarare helvetet... Deltagarna ter sig absurt ytliga, självcentrerade, stereotypa och känslorubbade, och hela upplägget får mig bara att må illa. Att folk sitter hemma i sina soffor och chips-myser medan de kollar på det gör mig bara så förvånad - är det faktiskt sånt vi vill se på tv? För så länge folk tittar, så är det ju sånt som produceras.

Så ni som hänger med på detta, hjälp mig förstå! Vad är det man får ut av sånhär tv? Har ni redan sett alla andra bra serier och filmer eller vaddå? Jag medger ju att man ibland vill "nolla" huvudet och titta på nåt underhållande och lättsmält, men det finns ju så mycket annat som fyller de kriterierna tycker jag.

22 jan. 2014

Svaren till frågorna


Sandra skrev:
Jag skulle kunna vara gravid 10 gånger till och få ha minst 10 förlossningar till. Så mysigt är det! Bästa spänningen i världen just före. 3 barn får räcka för er del? Så blir det tyvärr för oss också därför tycker jag det är så härligt när andra skriver om sina graviditeter. Har du måsta köpa mycket nytt eller har ni Ls gamla sparade?

Jag tycker också  det har varit mysigt att vara gravid, men det känns att jag inte blir yngre heller, och att det är skillnad på att vänta när man är 25 och när man är nästan 35. Eller kanske det inte är åldern, utan bara det faktum att det redan är tredje gången, och att det helt enkelt tär på kroppen att förvandlas fram och tillbaka så många gånger? Jag vet inte, men tre barn blir nog passligt för oss. Fast vem vet, kanske vi får ett infall vid 45 och bestämmer oss för en aftonstjärna i alla fall? :)

Vi har vinden full med barnkläder (typ 90 % av vår lilla hönsbur därupe är fylld med diverse babygrejs som jag borde gå igenom snarast), så det kommer knappast att behövas så hemskt mycket nytt. Endel finns kvar från sonen, fast det börjar kännas lite utdaterat, och det mesta från dottern - är till exempel väldigt glad att få använda alla söta klänningar ett varv till! Några saker fattas oss dock, de är antagligen på vift ute i världen, eller så var de lånade till att börja med. Om nån vill hjälpa oss med följande grejer (låna/sälja) är det bara att kommenetar här!:

- hoppgunga
-babysitter (golvgunga, vad de nu heter)
- bärsele - vi har en manduca nånstans, men var?
- bugaboo ståbräde

Mammaspring skrev:
Oj nej... insåg just att jag mest går och stånkar och flåsar och klagar ännu mer sisådär 24/7 och först nu insåg jag att A. jag har själv satt mig i den här situationen B. det är övergående och C. so fucking what. Det hör till! Tack för ditt vakna upp och sluta gnäll-inlägg! Kram

Äsch, man FÅR ventilera och gnälla också, såklart! Och till exempel min man får ju sin fair share av min klagovisa här hemma. Men sådär överlag tycker jag att jag sluppit ganska enkelt undan med alla mina graviditeter, för man hör ju så hemska storyn om folk som blir sängliggande redan i första trimestern, som blöder och har sig, måste på extra kontroller titt som tätt och så. Kram tillbaka!


Snart ses vi, knyttet!
  Jessica skrev:
Har ni bestämt er för namn (alltså du behöver såklart inte berätta vilket, men vet ni)?
Hur tar de äldre barnen det?
Vad ser du mest fram emot med att vara mammaledig (förutom barnet)?


Nej, namnet är ännu ett frågetecken, och det känner jag lite stress inför. Vi har ett par alternativ utsållade, tre stycken för att vara exakt, men kan inte riktigt bestämma oss.

Båda syskonen ser fram emot babyns ankomst, och framför allt storebror, tror jag. Han var redan 5 år då L föddes, och kommer ihåg en hel del från hennes babytid, och tycker om att minnas hur det var då. För lillasyster kan det bli mer av en chock, eftersom hon är lite yngre än vad han var då, och inte riktigt har en klar bild av hur det är att ha småsyskon. Man får bara försöka komma ihåg att ge tumistid och uppmärksamhet åt de båda äldre också, så att inte allt kretsar kring den nya typen jämt och ständigt.

Mammaledigheten kommer ganska lägligt med tanke på jobbet;  det är turbulenta tider i vinbranschen och det senaste året har inneburit en hel del förändringar och med det allmän dålig fiilis - och det tar jag gärna en paus från ett tag! Så ser jag också fram emot att slippa känna mig otillräcklig, vilket man lätt gör om man ska balansera både karriär och hemmaliv. Nu kan jag ge av hela mig åt barnen, jag finns tillgänglig för dem hela tiden, vilket känns viktigt och fint. Jag behöver inte ha dåligt samvete och snegla på klockan när det är tex morsdagskaffe nån morgon på dagis, jag hinner gå på alla nätverksmöten och föräldrahandledningar kring sonen utan att passa in det med jobbmöten och flextimmar... Sånt. Att inte behöva känna att man inte räcker till riktigt vare sig hemma eller på jobbet, det är det skönaste tror jag.

Mia S skrev:
Vilka är dom viktigaste babyprylar man behöver när babyn fötts? Vilken vagn skall man ha? :D Hur har dina tidigare förlossningar varit? Är du skraj eller skall det bli skoj med en till?
Hur tog dom din graviditet på jobbet? (Har du kvinnlig eller manlig chef? Hade själv en inte så positiv upplevelse..) Hur gamla är syskonen nu?


Viktigaste prylarna för mig är nog Lansinoh-salva, bröstgummin, bra och stora bh:n och mjuka amningsskydd av tyg! Till bebin behövs inte så mycket de första dagarna, eller till och med veckorna. Pyttesmå blöjor, mjuka omlottskläder och en massa kärlek räcker långt tror jag. Allt annat hinner man skaffa an efter, men amningen vill man komma igång med så smärtfritt som möjligt direkt!

Jag är ett Bugaboo-fan, och vår gamla röda Frog (säljs inte i Finland, men liknar Cameleon) får duga en runda till. De är snygga, lätta och smala, vilket är bra till exempel då man ska ombord på en spårvagn av äldre modell inne i stan - alla vagnar ryms nämligen inte in genom de smala dörrarna. Det enda jag kan kritisera är det begränsade utrymmet i shopping-utrymmet där nere, men det har kanske utvecklats i de nyare modellerna?

Min första förlossning var inte en trevlig upplevelse. Inget gick som jag hade tänkt (jag hade tänkt mig bra musik i bakgrunden, kanske vattenkvaddlar och lustgas som bedövning, någorlunda upprätt position för själva krystandet osv), och det blev en ganska lång historia med både epidural- och pudendalbedövning samt klipp och sugkopp. Och återhämtningen var jättejobbig efteråt, vilket kom som en chock för mig - för det pratar ju ingen om! Stannade fyra dagar på sjukhuset. Amningen strulade, jag hade ont i episiotomin, hemorrojder och whatnot. Blä.

Andra gången var det tvärtom - det gick väldigt snabbt, gjorde inte speciellt ont alls (hade inte min man insisterat på att åka in hade babyn antagligen fötts hemma - för jag var övertygad om att det inte var dags ännu, "nej nej, det ska göra mycket mera ont än såhär") och var en helt naturlig förlossning utan smärtstillande eller bedövande hjälpmedel. Det räckte bra med att andas och koncentrera sig! Hade varit helt beredd att packa ihop och åka hem direkt efteråt, men stannade ändå över natten. Också återhämtningen var lättare, och nu fick jag mera stöd och hjälp med amningen, som efter den första jobbiga veckan började löpa utan problem och faktiskt kändes ganska mysigt.

Inför den här stundande förlossningen känner jag mig ganska lugn. Har lärt mig att inte köra in på ett spår, mentalt, utan att hålla möjligheterna öppna och också ta råd av barnmorskan. Ibland kan det behövas mer hjälp, ibland går det av sig själv - men det är omöjligt att veta förrän det väl gäller!

Mina kollegor gladde sig och gratulerade, medan min (manliga) chefs första fråga var "jaha, var det här planerat?". Konstig fråga, tycker jag, och ganska irrelevant också.

Storebror är nu 9 år, och lillasyster fyller 4 i maj.

Kexet skrev:
Ska du ha nån babyshower?
Det var en lite lustig fråga, för det är ju inte så ofta som den blivande mamman själv ställer till med sånt? Men visst vore det roligt om vännerna överraskade mig igen, det måste jag ju medge! :)

21 jan. 2014

Min mage och jag

Jag lovade nåt slags preggis-inlägg för en tid sen. Problemet är att jag inte rikigt kommer på så mycket att berätta. Bebin växer, liksom jag, och det går rätt bra. Har inga desto värre krämpor att ventilera, och inga filosofiska funderingar att dela med mig av heller. Folk frågar oss om det är spännande, nu när det närmar sig (6+ veckor kvar till bf nu) - men nä, inte känns det ens så särskilt spännande. Däremot känns det väldigt roligt, och jag längtar ju såklart efter att få träffa, och lära känna den här lilla krabaten något enormt!

Och så längtar jag väldigt mycket efter att få bli av med all denna extra kroppsvikt jag drar omkring på hela tiden. Även om jag inte klagar, och till och med tycker det är ganska mysigt på det stora hela att vara gravid, så visst är det ju tungt också. Och jag har verkligen inte skonats från alla de vanliga besvären - ont i ryggen, sura uppstötningar, svårt att sova, sammandragningar, humörsvängningar osv - men de hör ju liksom till, så ingen idé att oja sig och voja sig så mycket. Dels går det över, och dels var detta högst antagligen sista gången gillt för vår del, så det gäller att njuta lite också.

Det som känns mest tråkigt för tillfället är att inga kläder riktigt passar. De gravidplagg jag skaffade i första trimestern (byxor, mest) går inte på mig mer. Och inte har jag lust att handla nytt i dethär skedet heller, förutom några supersköna klänningar i stretchiga material som jag fyndade på rean efter jul. Så det jag väntar på riktigt mycket, är att efter förlossningen få sätta igång och amma, amma, amma och röra på mig ordentligt igen, så jag skulle hitta tillbaka till min gamla kropp och gamla garderob!

Så, det var lite om magen och mig. Om ni vill kan vi ju köra lite frågestund? Vad vill ni veta mera om?

20 jan. 2014

Hejppa julen!

Vi hade vår traditionella julgransplundring* detta veckoslut, 4 vuxna, 6 barn - inte en minut för tidigt. Har julmyst till 100 % halva november och hela december, och nu är jag definitivt klar. Ut med julen, tack för denna gång och nu vill vi inte se dig på länge!

Dit for det

*Och helt av en slump körde vi med pizza igen! Skoj med en blogg som går några år tillbaka, då man kan kolla upp sånt här som man garanterat annars glömt.

16 jan. 2014

Hur stoppa tiden?

En ung man i min omedelbara närhet håller på att bli så stor att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Saker han gjort den senaste tiden som får en mammas navelsträng att ömma:
- börjat scouterna
- startat en blogg
- vänligt men bestämt tackat nej till att åka pulka med mig och lillasyster

Var ska detta sluta? 
Här sitter han och liksom redigerar bilder, nästan.

Medan vi är barnsliga i nysnön

11 jan. 2014

Glada snickarna

Nu jinxade jag eventuellt det hela, men idag har varit en bra dag. Vi är ute på landet, där vi håller på att renovera köket i vårt sommarhus, och färskast på agendan var taket. Det kommer att bli fint! Och dessutom snöade det så vackert ute. Kan visa mer bilder nån annan gång, idag får ni nöja er med ett hej och ett foto på oss!

Maskerna var för dammet och mus-priplorna

8 jan. 2014

Om att ha barnvakt

När sonen är hos sin pappa brukar vi ibland komma oss för att boka barnvakt till lillasyster och göra nånting på tumis, maken och jag. Jag vet inte hur det är hos er, men vi behöver då verkligen inte ha dåligt samvete för dotterns skull- att ha barnvakt är ungefär det roligaste i underhållningsväg hon vet, näst efter kanske borgbacken och snadistadi.

Nu har vi utökat barnvaktsgänget med ytterligare en person, som fått högsta poäng av dottern. Låt mig illustrera detta på följande vis: när jag hämtade från dagisgården, lade hon snabbt benen på ryggen vid blotta åsynen av mig, och sprang i skydd under ett utebord, dit jag omöjligt kunde kravla mig. Detta under bister uppsyn och muttrande om "dumma mamma, varför kommer du så tidigt?". Det enda jag behövde säga var "hej gumman, minns du att Laura kommer idag?"- efter dessa magiska ord sprack ett leende fram, humöret ändrades som genom trollslag, och hon sprang upp och vidare till tanterna för att hastigt tacka för dagen. Väl hemma parkerade hon sig vid ytterdörren för att invänta sällskapet, trots att jag för döva öron förklarade att det ännu skulle dröja åtminstone en timme...

Nå, hon hade en toppen kväll, och vi hade för all del riktigt trevligt vi också. Lite koreanskt, en promenad och lite Lux Helsinki. 

Bulgogi

Denna varningstext fanns på toa - hoppas jag gjorde allt rätt!

På hashtagen luxhelsinki fanns flera identiska bilder, haha

6 jan. 2014

Tändrosor

Jag kunde inte skriva om dehär före jul, eftersom de tillverkades i vår tomteverkstad och blev julklappar åt såna där som föräldrarna, eller andra som redan "har allt", eller inte vill ha nåt - men nu är julen glömd och förbi, så here goes: dehär tändrosorna, som de kallas, är urenkla att göra, kostar knappt nåt, och går bra också som gåbort-present året om (förutsatt att mottagaren har en kakelugn eller spis att göra upp brasa i förstås).

Ganska fina även som obehandlade
Du behöver äggkartonger (gärna i olika färger), stearin (antingen köpt, som du själv färgar - fråga i en hobbyaffär - eller så bara vanliga överblivna, färgade ljusstumpar) och eventuellt lite glitter. Plus kastrull, glasburk och nånslags pincett eller liten tång.


1. Börja med att riva ur "kopparna" ur äggkartongen. Riv sen loss längre remsor från kartongen sidor, som du rullar ihop och lägger in i koppen. Också mindre bitar kan stickas in som blad. Så bildas rosorna.

Akta fingrarna!

2. När du har tillräckligt många rosor smälter du stearinet. Man kan smälta stearinet direkt i en gammal/icke ömtålig kastrull eller som vi gjorde, i en glasburk som du ställer i vattenbad i en kastrull. Skydda spisen med tidningspapper, det kan stänka lite i misstag! Doppa sen rosorna i stearinet, och strö på lite glitter. Låt torka.

Glittret syns inte här, men gav en lite extra lyxig look

3. Sen är det klart! Ger du rosorna i gåva kan du packa dem i äggkartongsbotten och lägga lite cellofan runt. Vi fick två färgers rosor, eftersom vi änvände grå och blå äggkartong, som vi doppade i ljusmassa färgad med rött pigment. 

Här är lite fler bilder, om det blev oklart nånstans i processen såsom jag beskriver den.

Mina barn som seriefigurer

Igår åkte vi till grannstaden för att se filmen Emil och Ida i Lönneberga. Nog är det konstigt att det ska vara så svårt att visa barnfilmer på svenska i landets huvudstad. När jag nångång tidigare försökt leta efter en lämplig föreställning på kidsens modersmål- nuförtiden går det bra för den äldsta med finskan, men för en tre-åring funkkar det inte ännu - så har jag ändå modstulet fått vända blicken tillbaka till netflix eller internet, för filmerna som visas på svenska (OM de överhuvudtaget gör det) är alltid på helt hopplösa tider mitt under dagis- och skoldagen.

Riven biljett

Nå, men Grankulla levererade till all lycka! Dessutom var bion liten, mysig, med gamla knarriga stolar i plysch och armstöd i trä - och det bästa av allt, ett litet bord framför varje stol, sådär som i flygplan. Väldigt behändigt. Och så var det världens sötaste äldre par som höll igång det hela, damen bakom biljett- och godisdisken, och herren som rev biljetter, och antagligen också opererade maskineriet under förevisningen.

Vi råkade också på Maria (formerly known as Housewife, vad har hänt?) med sin flock, och hon visste berätta att samma par skött om biografen ända sen hon var liten. Jag blev lite rörd, och tänker hädanefter understöda sånahär företagare med att i fortsättningen börja med att kolla repertoaren på Bio Grani, och likaså Kino Tapiola i Hagalund.

Svårt att få alla på bild, men här är vi
Detta var för övrigt bio-premiär för Lykke, och det klarade hon som förväntat riktigt galant. Filmen var bara en dryg timme lång, och jag kan rekommendera den - passligt tempo, fint animerad och ursprungstrogen. Även 9-åringen gillade (vars biodebut skedde rätt mycket senare, här kan ni läsa mer om det!). Kände förresten SÅ igen mina egna barn i syskonparet på filmduken, de kunde lika gärna heta Emil och Ida dessa två!

2 jan. 2014

15 seconds of fame

Ni som tittade på Hjärtevänner igårkväll på FST såg kanske ett bekant ansikte flimra förbi i skärmen? Mitt hjärta dunkade lite extra hårt när jag knäppte på TV:n för att se hur slutresultatet blev, men till all lycka så verkar jag inte ha gjort bort mig så mycket - och så hade ju produktionsteamet varit flitiga med saxen.




Vinerna vi provade hade fallit bort både till namn, utseende och beskrivning (inte så lätt att få igenom produktplacering på yle!), så jag kan nämna dem här* istället:

- det sardinska, som paret faktiskt gillade mest, och dessutom var förmånligast, heter Meloni Cannonau di Sardegna - alkos enda sardinska vin, bara 10,30 €, på den ganska ovanliga druvsorten Cannonau, och dessutom ekologiskt, värt att testa!
- valpolicellan som nämndes var Cecilia Beretta Valpolicella Superiore Ripasso - en stilig ripasso, med mjuka och fylliga aromer till ett plånboksvänligt pris - 14,99 €.
-pärlan i högen var toscanska sangiovesen Poggio Anticos Brunello di Montalcino, som fås från Alkos beställningssortiment för 49,90€. Årgången 2007 börjar vara i sitt esse nu, köp bort!

 Hur som helst så var det roligt att medverka, här är linken ifall nån vill se.

*inte riiiiktigt samma spridning, men nåväl

1 jan. 2014

Provkörning av kromad italienare

Sov till tolv idag, hela högen! Är fortfarande lite chockad över den insikten. När har det senast hänt liksom, nångång i gymnasiet kanske?

Nå, idag (med vänlig hänvisning till förra inlägget, där rolig matlagning nämns som en punkt i nyårslistan) provade vi Marcato- pastamaskinen julgubben hämtade, och kunde konstatera att färskpasta är en klass för sig. Lite knöligt såhär första gången, innan fingertoppskänslan utvecklas, men mycket roligt!

Blanda ägg (eller vatten) och durummjöl

Knådaknåda

Låt degen passera igenom kaveln ett antal gånger

Vi gjorde tagliatelle, nästa gång nåt fyllt, kanske gnocchi eller ravioli?

En ragú av malet kött, tomat, vitlök och kantarell - kan också kallas pripelsås.
Det enda som fattades var ett glas gott rött till, men enbärsmust var inte så tokigt det heller.

Vad ska vi hitta på till näst? Macaroons* vore lite skoj, och såg jättefina såna, ljusblå med nånslags små silverflagor på Pinterest, dem blev jag blev sugen att fixa. Varifrån månne man får tag i ätbart, snyggt glitter?


*so last season, jag vet, men liksom sushi tror jag de små underbara tingen fått en vän i mig för all framtid