Lugn lördag

Det spyddes hos oss igårkväll, och därför valde vi att vara återhållsamma i program idag. Kommer faktiskt inte på en enda sak som vi gjort på hela dagen, förutom gått omkring och misstänksamt avvakta vem som är näst i tur. So far so good verkar det som, ingen annan än Lykke har visat tecken på illamående. Till kvällen lyckades vi ta oss ur vår koma och krängde ihop en gryta*, korkade ett flarra rioja, öppnade en påse chips samt tittade i samlad trupp på Lassemajas Detektivbyrå - Kameleontens hämnd. 

  

Vad är det förresten med svenska skådisar versus finska, hur kan de vara så mycket bättre och inlevelsefulla? Varför får jag så ofta en krypande känsla av irritation och obehag då jag tittar på finsk fiktion? Skådesspelarna pratar så tillgjort och dialogerna är så märkliga. Eller inbillar jag mig? Jag har för mig att till och med jag, på min tassiga skärifinska, skulle kunna göra ett trovärdigare jobb bara jag fick öva lite först.

*marockansk, med apelsin, kanel och aprikoser. Gudagott! Receptet fanns på tasteline ifall nån vill prova.