6 feb. 2012

The Tree of Life

Såg en märklig film häromdagen, The Tree of Life. Brad Pitt och Sean Penn är i huvudrollerna, och som det enkla kvinnfolk jag är väntade jag mig en avslappnande stund med skön ögonmat. Filmen var inte helt som jag tänkt mig, kan vi ju säga. Artsy så det förslår, och inte speciellt avslappnande alls utan tvärtom rätt ångestfyllt. Men otroligt vackert, både cinematografiskt och på ett djupare plan.



Handlingen kretsar kring en familj på 50-talet, där den ena av tre söner dör. Det handlar om pojkarnas uppväxt före händelsen, om familjekonstellationen med en ganska sträng men rättvis pappa och en blid och god mor i bästa tidsenliga könsroller. På ett djupare plan behandlar filmen guds godhet, och hur han kan tillåta att onda saker ändå händer. Intressant problematik, tycker jag, trots att jag inte är troende själv.



Men sen allt detta flum däremellan - det är the big bang, eld och vatten, dinosaurier och snö och maffig orgelmusik, typ. Jag var nära att ge upp ett tag, det blev för mycket konstfilm för mig helt enkelt. Skulle jag ha varit medveten om dehär inslagen i förväg hade jag kanske kunnat förhålla mig annorlunda, men nu satt jag bara och gäspade och funderade på snabbspolning.

Har nån av er sett den? Vad tyckte ni? Kanske är det bara jag som är en film-redneck och inte förstår mig på? Har ni sett andra konstiga filmer på sistone? Eller nån riktigt, riktigt bra?

3 kommentarer:

Sanna sa...

Jo jag har sett filmen för kanske en månad sedan. Såg den ensam en kväll och hade kanske hoppats på något "lättare". Gillar lite annorlunda filmen, men denna var kanske inte riktigt i min smak, trots att det var mycket bra med den också. Tyckte också det var helt onödigt med big bang-grejen etc.

En film jag varmt kan rekommendera dig är Mike Leighs Another Year (om du inte sett den redan).

Ha en bra ny vecka!

Mia sa...

Vi var o tittade på Vuosaari, en tung film, men väldigt välgjord med otroligt duktiga barnskådisar.
Både jag o C fick en aha-upplevelse över hur lyckligt lottade vi är. Jag har funderar hemskt mycket på den efteråt, den var så verklig.
Den ska man dock inte se om man vill se något lätt o hjärndött. Istället ska man se den då man verkligen känner för att rensa tårkanalerna!

Naja sa...

Vi började se den för en tid sedan. Och hade siktat in oss på en djup, vacker men ganska lättsam film. Där efter att man sett big bang i 10min och dinosaurierna började kravla upp på stranden gav vi upp och såg en annan film istället.
Jag antar att man bara borde ha pinat sig igenom flum-episoderna men det var för mycket att begära just den kvällen. Kommer inte att prova se den en gång till.